A collection of short stories of low-key happenings told in simple gentle prose. Strong on character, they often explore the human need for both isolation and connectedness. Several are set within the distinctive landscape of Finland and its coastal areas and islands. These stories for adults are very different from Jansson’s Moomin books although there are common themes around the need for connection with others.

"Resa med lätt bagage" bundelt 12 kortverhalen geschreven door Tove Jansson, met als rode draad het thema "reizen". Dit reizen betreft zowel de fysieke verplaatsing (zoals de gepensioneerde lerares die in "lustgården" naar Spanje reist, of de uitgebluste leerkracht die in "måsarna" rust opzoekt op een eiland) als de innerlijke, mentale reis die mensen doormaken in sommige periodes in hun leven, zoals de dame in "kvinnan som lånade minnen". Zelf vond ik ook dat relaties tussen mensen, en vooral de stilte tussen mensen, een bijzonder belangrijke rol speelde in meerdere verhalen. Hoewel elke novelle een verhaal op zich is, komt in elk verhaal de sterke proza van Jansson naar voor, die met schitterend taalgebruik soms heel duistere kanten van de mensen naar voor weet te brengen, de lezer emoties tot in zijn diepste binnenste weet te laten voelen en het karakter van de personages uit de pagina's doet spatten.

Mijn favoriete verhalen waren: "sommarbarnet" (over een jongetje uit de stad dat een zomer doorbrengt bij een familie op het Finse platteland), "resa med lätt bagage" (over een man die alles achterlaat / wil achterlaten en met zo goed als geen bagage de boot opstapt, nieuwe horizonten tegemoet), "lustgården" (over de gepensioneerde lerares die naar Spanje reist) en "måsarna" (over de uitgebluste leerkracht die rust opzoekt op een eiland). Maar ook "växthusen" (over de bijzondere vriendschap van 2 oude mannen die een bankje delen in een botanische tuin) kon mij bekoren.

Geen gemakkelijke literatuur, maar des te mooier! Met heel veel stof tot nadenken.

Ihanan monipuolinen kokoelma! Novellien aiheet ja sävyt vaihtelivat, mutta yhteys pysyi. Osa oli humoristisia, osa synkempiä, mutta tasapaino niiden välillä oli todella hyvä. Päällimmäisenä kokoelmasta jäi mieleen kevään tuntu ja meri-ilma!

Suosikkinovellini oli Kvinnan som lånade minnen, siinä oli samaa upeaa kaoottisuutta kuin Bulevardi-kokoelmassa julkaistussa Klisee-novellissa.

Det är lite speciellt att läsa noveller, och jag är inte så värst bra på det. Tycker alltid att det är jobbigt att lära känna nya karaktärer, och i en novellsamling så blir det ju extremt. Så fort man lärt känna eller förstå den man precis läser om så tar den lilla berättelsen slut och någon ny tar vid, med helt nya personer att läsa in och förså. Jag tror att det är därför som jag så sällan läser noveller, framförallt i samlingar som den här. En och en är det lättare, även om jag är dålig också på det. Trots detta så gillade jag verkligen Resa med lätt bagage! Den var lagom lång, med lagomt långa noveller. Hade nog inte orkat med så många fler, det var precis lagomt. Mina bästa var Sommarbarnet och Växthuset. Den första handlade om sommarbarnet Elis, som ingen riktigt tycker om för att han hela tiden rättar allt som hans sommarfamilj gör, och ger dem dåligt samvete för både det ena och det andra. Framförallt är sommaren jobbig för familjens egna son, Tom, som måste ta hand om Elis och se till att han är underhållen, trots att han är så tarvlig. Efter att ha blivit strandsatta på en ö tvingas dock pojkarna reda ut lite av sina problem, på sitt eget sätt.

Novellen om Växthuset handlade om en Onkel som återkommande besöker Växthuset inne i stan, framförallt näckrosdammen där, som han fantiserar om att få vada ut i någon gång. Men så en dag sitter det en ny farbror på Onkelns bänk vid näckrosdammen, och ett litet farbror-krig utbryter! Med lyckligt slut, förstås.

Tove Jansson skriver väldigt fint och träffsäkert, med blandade personer i huvudroller. Ofta är det personer som lätt får dåligt samvete, eller som inte orkar bära världen (och andra människors sorg) på sina axlar. Om personer som tar på sig lite för mycket men som kanske beslutat sig för att det får vara nog nu.

Den första novellen är en liten samling brev från en japansk flicka som läst Tove Janssons böcker och börjar skriva brev till sin förebild. Så fint att Jansson som författare ser att även det är små konstverk.

Such a unique voice - I’m hooked on her writing