Dnf. Jag klarar inte av sättet boken är skriven på. Har författaren något emot punkter? Älskar hon parenteser och kommatecken mer än något annat? Läsupplevelsen påminner om att lyssna på en bitter och negativ person som pratar i snabbt tempo och halvvägs in i meningen glömmer bort vad hon pratar om och byter ämne.

Ett exempel:

”Det finns fortfarande människor kvar i livet som minns när huset byggdes av Robert Woodworth själv, utan hjälp av hans tre barn, tre pojkar då, mycket vuxna män nu, till exempel; en man som säljer fastigheter minns hur han som liten följde med Robert Woodworth till stan och lånade en grävmaskin för att göra hålet i marken som blev grunden.”



Jag klarar inte mer. Livet är för kort.