Franskt och feministiskt, kan det va nåt...?
Jo då, som jag lärt mig de senaste åren är franska samtidsromaner (i alla fall de Sewka väljer att ge ut i Sverige!) go-tos när det gäller lagom engagerande hjärtevärmare!
Den här boken är absolut inget underverk. Språket är enkelt och stilen mer i klass med återberättande/beskrivande text än med lyrik/prosa. Gestaltningen borde därmed få underbetyg (jag har svårt för författare som är "lata" och inte skriver fram karaktärerna, utan bara Beskriver dem!), men ... ja, det är ju ändå nåt med det här franska. Och det feministiska. Visst blir det "allvarlig nyhetsrapport" över vissa delar som beskriver kvinnors situation - idag och i början av 1900-talet, men det är ju dels sant och dels viktigt att prata om, så det är svårt att klaga.
Colombani blir aldrig så melodramatisk som vissa sydeuropeiska kollegor, men spelar ändå självsäkert på känslosträngarna. Trots den förhållandevis torra tonen blir mina ögon fuktiga mot slutet - precis som med ungefär varenda fransk (Sewka)-roman jag läst.
Vettigt (och kort) tidsfördriv i novembermörkret!