"Det är hennes första minne: snön som vräkte ner i nyckfulla slöjor över sjukhusflyglarna, över parkeringen och popplarna, över väghindren. Innan dess: egentligen ingenting."

Känner att texten är så fin skriven, nästan poetisk. Men lyssnar på när han läser upp den och blir bara förvirrad över vems berättelse som läses upp. Det tar några sekunder innan jag kommer in i det. Skulle vara en fördel där att läsa boken istället och se när de boken byter perspektiv, när det kommer ett nytt stycke.
Väldigt intressant men dock förvirrande koncept med tidslinjen, framtidsaspekten och förflyttningen mellan karaktärer.
Måste läsa den igen för att verkligen uppskatta boken.