Det första jag lade märke till var den pragmatiska originaltiteln Å GÅ. Det andra jag lade märke till bland utgåvorna är att den italienska versionen kallas Camminare. Un gesto sovversivo. Den senare låter som spännande läsning. Men den är inte jättespännande. Fast som i anden anhängare av Slow-rörelsen tycker jag om den ändå.

Strukturen är skönt planlös, vilket alla riktigt bra promenader är. Boken är oväntat urban, vilket jag uppskattar. Som vägskyltar längs vägen dyker halvfilosofiska självhjälpsmarkörer upp; lite skogsbad, lite Steve Jobs. Därtill Thoreau, Bourdieu och Heidegger samt lite uppbygglig poesi om själens obotliga ensamhet och rastlöshet.